Riddare

Riddarna i Silvtrunder är alla svurna att tjäna sin orden i krig och fred. Mot denna ed får de land att äga, ofta med sin egna gård eller borg. De flesta är alltså gårdsherrar eller borgherrar i fred, men många tjänar också sina ordnar i borgar och andra fästningar flera månader i taget. De tillhör landets lågadel och besitter en social status som få kan drömma om. Riddarna är själva skyldiga att ställa upp med en skara stridsdugliga då det valkas för krig, som ofta är betalda krigare eller väpnare som skolas av riddarna. I fredstid räcker det oftast med ett färre antal för att vakta markerna.

Riddarnas huvudinkomst är jordbruket, som de får genom att hyra ut mark till gårdsfolk som brukar jorden för egen vinning. Riddarnas ansvar mot folket är att skydda gårdarna från rovfolk och andra hot, i krig såväl som fred. Gårdsfolket är i sin tur ansvariga för att ge delar av skörd eller annan avkastning till riddaren. Gårdarna är oftast bondgårdar, men andra kan leva på jakt eller handel, ofta en blandning av alla. Riddarna anlitar ofta eget gårdsfolk att sköta den egna gården, ofta i utbyte mot just egen mark att bo och leva på under denna tid. Eftersom riddare själva bekostar sin utrustning, inklusive häst, bor det ofta hästuppfödare, vapensmeder och rustningsmakare på deras ägor som förser riddaren med hästar, vapen och rustning i utbyte mot uppehälle.

De krigare som riddaren anställer är ofta folk från rikare familjer, då krigarna själva även ska ha råd med vapen och eventuellt häst. De betalas oftas i form av skörd och bostad, men i krigstid får de ofta också en dagslön på ca 1 silvermynt för att delta i kampanjer. Riddaren själv får ofta en dagslön av sin orden på ca 3 silvermynt när de är i tjänst.

Gårdsfolket svär också att tjäna sin herre i krig med att skicka en duglig vapenbärare från varje hushåll. Dessa män eller kvinnor får träning i både fredstid och krigstid bekostat av riddarna, och vapen i form av spjut, yxa, pilbåge och/eller sköld, beroende på trupptyp. Rustning förses också av riddaren och är sällan mer än vadderat läder för de flesta trupptyper. Dessa krigare tjänar sedan i riddarfyrdar som består av 50-60 män med blandning av spjut/yx -män och pilbågsskyttar. Vissa får även tjäna som vakter runtom riddarens marker, och även lära sig rida och agera spejare.
I krig förväntas en man bara tjäna ett halvår ute i fält, längre och riddaren krävs ge skattelättnader för tjänande hushåll. Under sin tid i fält tjänar de 2 km per dag.

En krigare som tjänat sin riddare väl i strid kan komma att lyftas upp till riddarstatus och initieras i orden. Detta, förutom riddarnas egna väpnare, är hur de flesta ordnar håller sitt antal uppe.

Det kan låta som att gårdsfolk arbetar som slavar åt sina herrar, men viktigt att komma ihåg att det egentligen inte finns något annat sätt att försörja sig på utan att bli offer åt vildmarken eller värre. Riddarnas krigskonst och skydd ger en försäkran till gårdsfolk som kan leva av jorden utan att oroa sig för yttre hot.

Hur tyrannisk en riddare vill vara är upp till var och en men det finns oftast lagar som skyddar gårdsfolket och som upprätthålls av riddarnas herrar, dvs landets järnfurste.

Riddare tilltalas ”Ser”(serr) följt av namn, ex ”Ser Harald av hus Revan”

006449.jpg

Riddare

Äventyr i Trudvang 1.0 ollman_erik Seku